kaktusmormor

Mina barnbarn från Nigeria har tjatat på mig att jag borde börja blogga, eftersom det tar så lång tid att skicka brev till Italien nu för tiden.
Så här eder er mormor pojkar, fast vinkar ni nu i mörkret syns ni väl inte he he.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, datorer är alldeles för modernt för mig. På min tid ungdomar, då hade vi kottar och barr att leka med. Fungerade finfint så där fick ni er allt en sådan där tankeställare.

Jag kan dock berätta om mitt husdjur
eftersom jag antar att mitt brev om Hedvig inte kommit fram en. Jag fångade honom själv, lockade honom med en flugsvamp och kastade cykelkorgen på den. Och ack ja, han blev infångad.
Det är då som ni kanske redan gissat, en bananfluga jag pratar om. Jätteduktig faktiskt, går i koppel och allt. Till och med lärt sig simma...Ja det ni.

Nej nu ska jag ut och cykla i mörkret och leta efter Hedvig, han har dock ett cykelljus fastklistrad på huvudet så han blir nog inte svår att lokalisera he he.


Från eder kära Kaktus-mormor.